En lunga nära stan

Strax utanför Malmö ligger den lilla byn Arrie. Mittemot kyrkan går en väg till höger, om man kommer söderifrån, och tar man den kan man på vänster sida snart skymta en liten sjö, Arriesjön.

Här trivs både folk och fä. Mattar och hussar och deras älsklingar vandrar runt på stigarna. Hästar med ryttare drar fram på ridvägarna. I sjön plaskar det av både fisk och fågel. En och annan rullstol tar sig fram på de stigar som anpassats för att låta alla komma ut i naturen. Också finns det branta stigar för den som vill ha en utmaning.

När vi var där fanns det en hel del som mountainbikade längs stigarna,  men om det är tillåtet vet jag inte. Cyklarna sliter hårt på stigarna.
Området bjuder på allehanda bekvämligheter. Här finns grillplatser, bänkar strategiskt placerade längs stigarna, toaletter, parkeringsplatser och plattformar om man vill studera sjöns fågelliv..Det är ett fasligt snattrande från sjön där det finns sothöns, skrattmåsar, änder. och gäss.

Sjön är också en populär fiskesjö. Här finns både abborre och gädda, sarv och mört.
Det finns ingen badplats vid sjön, men en och annan tycker att vattnet ser frestande ut och hoppar i. Kanske får vederbörande bittert ångra sig, för en skylt vid parkeringen upplyser om att utslagen, som förmodligen dyker upp efter badet, beror på vattenloppor. Inte så kul, bäst att hålla sig på land.
Det är en vacker liten sjö. Vi var där en varm sommarkväll, men trots satt området inte är stort, fanns det gott pm plats för alla. Familjer samlades kring grillplatserna, motionärerna stånkade på och vi som bara ville njuta satt och glodde på vattnet. Eller på växtligheten för det är lummigt och inbjudande runt sjön och gott om fägring att vila ögonen på.

Hagtornsbuskarna lyste röda i augustisolen.

Cikorian blommade.

Gullris, vackert men aggressivt

Det här är ett ungt strövområdes som invigdes så sent som 2013. Egentligen är det ett gammalt kalkbrott, som blev ett grustag, som blev ett strövområde. Många Malmöhus lär vara byggda med sten från det här kalkrika området. Det är så kalkrikt att det till och med växer blåhallon här. Tyvärr såg jag inga, eller så trodde jag det var björnbär!
1998 stängdes fabriken och med hjälp av EU-pengar invigdes området i sitt nya skick 2013. Den stora fabriksbyggnaden står kvar och tankar har funnits och finns kanske fortfarande på att öppna café och gårdsbutik där.
Här kan du läsa mer om Arriesjön.

Storkens återkomst

För över 60 år sedan häckade det sista viltlevande storkparet i Skåne. Då hade lantbrukets förändring med utdikningar lett till att det inte längre fanns möjligheter för en storkstam att överleva här. 60 år senare, 2014, häckade åter ett vilt par i Skåne tack vare idogt arbete i storkprojektet.

En av ungarna i storkhägnet vid Hemmestorps Mölla matas.

Idag finns flera storkhägn i Skåne där ungar föds upp för att sedan släppas fria. Förhoppningen är att de likt sina föregångare ska välja att flytta söderut för att sedan återvända till Skåne för att häcka. Förhoppningen, som tycks slå in, är att vi på nytt ska få en viltlevande stam i Skåne. Enbart de storkar som faktiskt flyttar och återvänder räknas som vilda. De som väljer att stanna kvar betraktas som tama.

De frigivna storkarna tittar längtansfullt in mot
hägnet där de hittills levt hela sitt liv.

 Varje år släpps de ungar som fötts i hägnen fria. Jag besökte Hemmestorps Mölla en av de sista dagarna i juli, några dagar efter storksläppet. För övrigt ett evenemang som drar storpublik fullt i klass med de årliga kosläppen i Skåne..

Man kan besöka de olika uppfödningsplatserna och det är en upplevelse att få se de stiliga fåglarna på nära håll och höra deras klapprande samtal.

Stilig stork begrundar livet i frihet.

När jag kom på besök möttes jag av en dyster samling ungstorkar som stod och tryckte utanför hägnet, Frihetens tjusning var inget de upptäckt ännu. 113 stycken, rekordmånga, släppes fria i år och de flesta verkade tycka att det var bättre med mat på bestämda tider och tryggheten i burarna. De kostar på att flytta hemifrån och bli självförsörjande!

Bäst att ta en tupplur och vänta på bättre tider.

- Jaha,vad gör vi nu?

Det lär ta en månads tid innan storkarna inser att sötebrödsdagarna är över och lämnar den närmaste omgivningen. Och de allra tuffaste ger sig omsider ut på sitt livs första långflytt till varmare länder.

På väg till Hemmestorp såg jag faktiskt en liten flock som redan var ute på egna äventyr. Marken kring Klingälvsån, som flyter fram här, bjuder på fina jaktmarker om man är stork.

Man kan alltid putsa lite på fjäderdräkten om man nu
 måste flytta.

Lite utsikt skadar inte,fast mest tittar
man ner i buren.

En del par häckar i hägn de första åren och släpps sedan ut för att häcka i frihet. De här paren har bott så länge i Sverige att de tycker att långflytt söderut är ett onödigt påfund. De räknas därför som tama

Det här tama paret häckar på gården bredvid hägnet och
den ungen lär själv få välja när han vill lämna boet.

.
Storkprojektet har pågått sedan 1989 och egentligen är det först nu man börjar se resultatet av arbetet. Många volontärer har ställt upp och hjälpt till under åren med matning, märkning och annat. Projektet drivs av Naturskyddsföreningen med stöd av Skånes Ornitologiska förening. 

Läs mer på projektets hemsida och åk gärna på besök till ett hägn. Det finns möjlighet till både enskilda och guidade besök.

En plats för lugn och harmoni

Framför Svaneholms slott utanför Skurup finns en liten oas som är väl värd ett besök. Trädgården tillhörde ursprungligen  slottet, som försågs med frukt och grönsaker av egen trädgårdsmästare. Fortfarande när jag var barn på 1950-talet bodde här en trädgårdsmästarfamilj, men sedan familjen flyttat 1966 fick trädgården förfalla.

Intill trädgården finns ett galleri i den gamla
trädgårdsmästarbostaden.

2001 fick nybildade Skurups och Söderslätts trädgårdsförening möjlighet att ta hand om den gamla trädgården. Så började ett hårt arbete, helt och hållet med ideella krafter, för att ge trädgården nytt liv.

Man kan kika in i trädgården från vägen utanför.

Föreningen ville ta vara på platsens speciella charm och historia och valde att bygga upp en gammal skånsk allmogeträdgård. Nu, 15 år senare, är mästers gamla trädgård en oas dit alla kan komma och njuta av platsens lugn och harmoni. Och det kostar ingenting.

Prunkande och väldoftande.

Helt i linje med allmogeträdgårdens krav är trädgården uppbyggd i kvarter där perennerna har sin plats, liksom krydd- och medicinalväxter och rosor.

Två klematis visar vägen in till kvarteren.

Idag är platsen välbesökt och flera sittgrupper tar välkomnande emot fikasugna besökare med egen matsäck. Inte minst tycker byns pensionärsföreningar om att stanna till och ta en fika i den lummiga miljön. Här hålls också kurser, växtmarknader, växtloppis och diverse andra arrangemang.

En av fikaplatserna.

Efter en promenad runt Svaneholmssjön känns det skönt att pusta ut i den rofyllda trädgården och njuta av blomsterprakten.

Blommande oregano matchar vackra liljor.

Himmelsblå klematis.

Skänk gärna en tanke till alla de som skapat det här lilla undret utan annan vinning än att få se en dröm bli verklighet. Föreningen behöver all hjälp den kan få för att finansiera nödvändiga inköp och man är beroende av gåvor. När jag var där efterlystes diskade gamla plastkrukor. Ett billigt sätt att stödja ett behjärtansvärt projekt för idag finns det inte många skånska allmogeträdgårdar kvar.

Trädgården ligger bakom den gamla trädgårdsmästarbostaden.

I det lilla lusthuset har man till och med vigt brudpar.

Ännu en sittplats.

Ett vackert kvarter.

En av trädgårdens  klenoder -en äkta kastanj.

Två små gubbar pryder en gammal stubbe.

Läs gärna mer på trädgårdsföreningen hemsida.