Storkens återkomst

För över 60 år sedan häckade det sista viltlevande storkparet i Skåne. Då hade lantbrukets förändring med utdikningar lett till att det inte längre fanns möjligheter för en storkstam att överleva här. 60 år senare, 2014, häckade åter ett vilt par i Skåne tack vare idogt arbete i storkprojektet.

En av ungarna i storkhägnet vid Hemmestorps Mölla matas.

Idag finns flera storkhägn i Skåne där ungar föds upp för att sedan släppas fria. Förhoppningen är att de likt sina föregångare ska välja att flytta söderut för att sedan återvända till Skåne för att häcka. Förhoppningen, som tycks slå in, är att vi på nytt ska få en viltlevande stam i Skåne. Enbart de storkar som faktiskt flyttar och återvänder räknas som vilda. De som väljer att stanna kvar betraktas som tama.

De frigivna storkarna tittar längtansfullt in mot
hägnet där de hittills levt hela sitt liv.

 Varje år släpps de ungar som fötts i hägnen fria. Jag besökte Hemmestorps Mölla en av de sista dagarna i juli, några dagar efter storksläppet. För övrigt ett evenemang som drar storpublik fullt i klass med de årliga kosläppen i Skåne..

Man kan besöka de olika uppfödningsplatserna och det är en upplevelse att få se de stiliga fåglarna på nära håll och höra deras klapprande samtal.

Stilig stork begrundar livet i frihet.

När jag kom på besök möttes jag av en dyster samling ungstorkar som stod och tryckte utanför hägnet, Frihetens tjusning var inget de upptäckt ännu. 113 stycken, rekordmånga, släppes fria i år och de flesta verkade tycka att det var bättre med mat på bestämda tider och tryggheten i burarna. De kostar på att flytta hemifrån och bli självförsörjande!

Bäst att ta en tupplur och vänta på bättre tider.

- Jaha,vad gör vi nu?

Det lär ta en månads tid innan storkarna inser att sötebrödsdagarna är över och lämnar den närmaste omgivningen. Och de allra tuffaste ger sig omsider ut på sitt livs första långflytt till varmare länder.

På väg till Hemmestorp såg jag faktiskt en liten flock som redan var ute på egna äventyr. Marken kring Klingälvsån, som flyter fram här, bjuder på fina jaktmarker om man är stork.

Man kan alltid putsa lite på fjäderdräkten om man nu
 måste flytta.

Lite utsikt skadar inte,fast mest tittar
man ner i buren.

En del par häckar i hägn de första åren och släpps sedan ut för att häcka i frihet. De här paren har bott så länge i Sverige att de tycker att långflytt söderut är ett onödigt påfund. De räknas därför som tama

Det här tama paret häckar på gården bredvid hägnet och
den ungen lär själv få välja när han vill lämna boet.

.
Storkprojektet har pågått sedan 1989 och egentligen är det först nu man börjar se resultatet av arbetet. Många volontärer har ställt upp och hjälpt till under åren med matning, märkning och annat. Projektet drivs av Naturskyddsföreningen med stöd av Skånes Ornitologiska förening. 

Läs mer på projektets hemsida och åk gärna på besök till ett hägn. Det finns möjlighet till både enskilda och guidade besök.